Vägvisning till Isgrottan!

Eftersom så många inte vet vägen till Isgrottan vid Hamptjärn så kommer nu en beskrivning på vägen dit!!
Jag kan ju tacka Friska Ö-vik att jag hittade dit första gången för det fanns en orienteringsstolpe där för några år sedan!
Men i alla fall kör upp vägen till Hamptjärn (förbi Sundåsens handelsträdgård) och parkera vid bommen längst upp.
Följ vägen upp till Hamptjärn.

När man kommer upp till tjärnen följer man skoterspåret mot

Vitsjöstugan som går in till höger.

Obs, det var ganska halt där nu i veckan!

 

 

I slutet av tjärnen kommer man fram till en vägkorsning

med flera skoter spår, gå mot Småtjärnarna (vänster).

 

Efter en bit kommer man till en gul skylt som sitter

på höger sida. Där går ett skoterspår in som man ska följa.

(det är också vägen till Vitsjöstugan!)

 

Vägen går uppför och när den planar ut så finns....

 

...en dö tall på höger sida.

   Stanna där och titta upp till vänster.

Och där upp mot skogen ligger grottan!!!

 

Det är skoterspår hela vägen förutom sista biten men det är ganska upptrampat

dit så man kan gå utan snöskor eller skidor (i alla fall just nu).

 

 Lite mera har det blivit sedan jag var hit vid nyår.

 

Isdrapperi!!!

 

Sylvassa istappar inne i grottan



Valnötsbars

Hittade ett recept som lät gott att göra på nätet, passande som energi tilltugg på skidturer. 
Testade det med att bjuda det på bungypumpträningen, tur man har dom som "testpiloter"!!!!

Valnötsbars

4 1/2 dl valnötter
1 tsk vaniljsocker
1 dl kakao
1 tsk kanel
20 stycken färska dadlar
1 1/2 dl mandel

Mixa valnötterna i en matberedare till grovt mjöl. Kärna ur dadlarna och tillsätt dadlarna, vaniljen, kanelen och kakaon och kör det i matberedaren till en deg. Grovhacka mandlarna och rör ner dom för hand.
Tryck ut i en långpanna så dom blir ca 0.5-1 cm höga.
Ställ in i kylskåpet en stund och skär dom sedan i bitar.
Förvaras kallt.

Spöke i Huggsjöstugan!!!

 

Ibland får jag en del infall....

I går morse steg jag upp riktigt tidigt och redan innan 7.30 åkte jag till Huggsjöstugan. Nyckeln hade jag lånat av Gunilla eftersom det var hon som skulle stå där idag.
Varför jag åkte upp så tidigt var för jag tänkte överraska gubbarna som åker upp dit varje fredag med semlorna och andra varor och sätter på värmen med att ha semlor och kaffe till dom när dom kom dit.

Inte visste jag riktigt vilken tid dom skulle komma så därför var jag ganska tidigt ute.
Lätt snöfall och runt noll så det var nästan blötsnö men ändå gick det lätt att skida dit för jag tog mina vallningsfria skidor.
Jag fick då stor uppskattning av dom när jag frågade om dom inte ville ha semla och kaffe!

Efter att ha stökat undan varorna dom hade med sig så tog jag mig en skidtur och spårade upp till Hotellet.
Riktigt skönt var det, alldeles tyst och ett lätt snöfall, härligt!
Inget spår fanns så jag fick spåra själv dit upp.
Träden var riktigt fina så det kändes så ljuvligt att vara ute och åka i allt det fina.

 

 

 

 

Efter att ha bara varit bara varit och vänt vid Hotellet återvände jag till Huggsjöstugan för vad jag inte sagt till Gunilla var att min tanke var att sova över i stugan.
Nu tänkte jag minsann ge igen för att hon spökat för mig en gång förr när jag låg ensam i stugan, detta genom att vara i stugan redan när dom kom dit.

Trodde att kvällen skulle vara lång men så blev den inte, hann inte med allt som jag tänkt göra.
Jag som tänkt ligga och läsa i skenet av brasan och ljus-det hann jag inte med helt enkelt.
Framåt kvällen kom även Brita och hälsade på mig i stugan i mörkret.
Trevligt!

Som tur var så snöade det på kvällen också så mina fotspår till utedasset syntes inte på morgonen för jag ville ju inte att det skulle märkas att jag var där.

 

 

Nyckeln hade jag gömt på ett överenskommet ställe och mina skidor hade jag tagit in i stugan.



Efter en natt som varit lite för varm på grund att jag eldat för mycket men ändå skön var jag då beredd på när dom skulle komma på morgonen.                             



När Gunilla väl kom in i hallen började jag att ställa till med oväsen med en stol utan att visa mig. Med hög röst ropade hon HALLÅ och tittade tveksamt in i rummet och började gapskratta när hon såg att det var jag som var där.



En något lättad Gunilla, det var ingen stor
 råtta som orsakade oväsendet!!!

 

 



Så nu får vi väl säga att Gunilla och jag är kvitt med spökerierna!!!