Onsdag 19 december
Årets första tur på Rutberget blev lika härlig som vanligt när man är där mitt i veckan när ingen annan är där.
Lätt snöfall, -2 grader och alldeles stilla, endast några orrar som blev rädda-helt otroligt ljuvligt då att bara ta sig fram i snön.
För ta sig fram, det var precis vad jag fick göra.
Inga spår var dragna, så jag spårade själv från Kättingvägen upp till Hotellet.
Tycker att det är ganska härligt att komma dit upp såna gånger när det inte är spårat utan man får spåra själv.
Man upptäcker så mycket fint i naturen när man tar sig fram i sakta mak.
Man upptäcker så mycket fint i naturen när man tar sig fram i sakta mak.
Nu var det så fint med all denna snö som kommit och täckte alla träd.
När jag väl kommit upp till Stormyran så blev dimmigt, efter att
den blåa himlen tittat fram lite
Återigen hade jag gjort den dumheten att glömma snödamaskerna,
speciellt när jag nästan misstänkte att jag kanske skulle få spåra.....
Men det är tur att ullstrumpor värmer fastän dom blir blöta...….
Så otroligt härligt att sitta ensam i stugan
och dricka glögg och äta saffransbulle
i ljusets sken.
Det syns att det har kommit en hel del snö
vid Hotellet.
När jag väl kom upp till Stormyran igen så var klockan
nära 15:00 och molnen drog in.
En sista strimma syntes av solens nedgång
när jag sent åkte nerför Kättingvägen tillbaka.
